Förlossningsberättelse del 3

Under hela förlossningen hade jag någon nerv i kläm på vänster sida av höften vilket skapade en stickande känsla som bara gick att lindra med massage. Dessa stickningar hade jag några gånger innan förlossningen också efter att ha legat på vänster sida men de brukade gå över, men inte den här gången. Michael var snäll och hjälpte mig att massera för att lindra stickningarna medan jag fokuserade på värkarna och lustgasen.
 
Klockan 21 fick vi en ny barnmorska och när hon såg att jag krystade uppmuntrades jag och hon gav mig tips på hur jag skulle göra för att få ett effektivt krystande. Under förloppet sa jag till Michael att aldrig låta mig skaffa fler barn, även om jag själv skulle glömma bort smärtan och få för mig att skaffa fler barn. Han lovade mig det. Värktopparna blev intensivare och när jag trodde att det inte kunde göra ondare och blev det snäppet värre. Jag konstaterade till slut att det var då jag skulle krysta. Barnet rörde sig knappt neråt, hon studsade upp tillbaka efter att jag slutat krysta. Vi försökte få ner henne så långt som möjligt och förberedde med läkare, barnläkare och undersköterskor för att avsluta med sugklocka. Jag tappades med kateter vid några tillfällen under kvällen för att minska motstånd och underlätta för barnet att komma ut. Michael och barnmorskan hjälpte aktivt till med att hålla i benen medan jag låg på rygg för att jag inte skulle knipa ihop med benen och för att få kraft vid kryssningarna. Barnets huvud låg lite snett vilket gjorde det hela lite svårare för mig då det blev bredare.
 
Jag fick hjälp med sugklocka vid kröken men fick sedan krysta ut barnet själv den sista biten. Jag trodde att det bara skulle krävas några enstaka krystningar när sugklocka användes men det kändes som om det aldrig skulle ta slut. Barnmorskan och läkaren var underbara och stöttade mig. När jag vid flera gånger sa att det inte gick mer sa barnmorskan att det visst gjorde det och att jag var stark. När jag frågade hur många värkar det var kvar, om hon kunde säga att det vara var en värk kvar svarade hon att hon inte ville ljuga för mig. Även om jag visste att hon inte kunde svara på mina frågor kändes det ändå skönt att få klaga lite.
 
Klockan 23:37 föddes hon. När barnet väl var ute sprang barnläkaren iväg till ett annat rum med henne och Michael följde med. Hon andades inte och de fick använda syrgas ett litet tag innan andningen kom igång. Själv så låg jag kvar i förlossningsrummet tillsammans med läkaren och barnmorskan och väntade på att moderkakan skulle komma ut. Trots akupunkter, krystning och hjälp av läkaren ville moderkakan inte lossna. Efter 45 minuter beslutade de att den skulle opereras ut. Jag hann se vår lilla dotter i famnen på Michael innan jag skjutsades iväg till operation. I fyra timmar fick Michael vara själv med henne innan jag kom till rummet. Vi fick vara kvar på BB i två dagar för observation då hon föddes med sugklocka och hon hade lågt blodsocker varför hon matades med modersmjölksersättning de första dagarna.
 
Sex barnmorskor från första gången vi åkte in. Tre dagar från "första" värken. 15 timmar aktiv förlossning från att vattnet gick. Det var en tuff upplevelse men resultatet var oslagbart. När jag pratat med andra nu i efterhand inser jag att jag aldrig hade normala krystvärkar, att det inte tryckte på neråt och att kroppen inte själv skötte processen, men tack vare bra stöd från barnmorskorna gick allt bra. Barnmorskan som var med vid slutskedet i förlossningen kom till och med upp till BB innan hon skulle börja sitt arbetspass någon dag efter för att se till så att allt var bra med oss. Hon berättade att hon trodde att det skulle dra ut till torsdagen innan barnet kom ut men tack och lov var det inget hon sa under förlossningen.
 
 
 
Del 1
Del 2
Del 3

Förlossningsberättelse del 2

Jag kopplades upp på CTG på onsdagsmorgonen och klockan nio tog barnmorskan hål på fosterhinnan och vattnet gick. Efter ett tag börjar värkarna bli tätare, från fem minuter ner till tre minuter. Jag har hört att de ska kunna bli intensivare men jag upplevde det inte så. De kom in med mackor och saft till mig som jag lyckades få i mig. På grund av smärtan och att jag var utmattad mådde jag illa och kräktes vid upprepade gånger varför jag hela tiden hade en spypåse nära till hands. Barnmorskan gick igenom alla smärtlindringsmetoder med mig och vi kom överens om att jag skulle börja med lustgas. Då jag kände att jag inte fick luft med masken och plockade bort den i slutet av värken blev det inte riktigt tillräcklig lindring men jag gillade att kunna fokusera på andningen och lustgasen. Barnmorskan erbjöd att öka styrkan på lustgasen men det gjorde att ansiktet kändes bortdomnat och jag fick stickningar varför jag avböjde det.
 
Klockan 11 var jag öppen 6 cm och jag jublade att det äntligen började öppna upp sig och hoppades på att förlossningen skulle närma sig. Värkarna byggdes inte längre upp utan blev smärtsamma direkt varför lustgas inte längre gjorde någon nytta. Barnmorskan ville att jag skulle försöka stå upp och röra på mig men under värkarna vek sig benen och jag hade därför svårt att hålla mig uppe varför jag lade mig ner i sängen igen. Jag bad om en ryggmärgsbedövning och blev undersökt av läkare. Innan ryggmärgsbedövning var jag tvungen att gå på toa. De erbjöd toalettstol men jag vägrade. Istället lyckades jag ta mig till toaletten trots värkar och att jag var yr på lustgas. Då kände jag mig väldigt envis men samtidigt stolt över att jag klarade det. 
 
Klockan 13 sattes ryggmärgsbedövningen. Läkaren hade problem att sätta den men lyckades efter några försök. Jag minns det inte som smärtsamt. Det jag minns var svårigheten att ligga ihoprullad i fosterställning med en stor mage ivägen, ha värkar och samtidigt försöka ligga helt stilla. Smärtan försvann helt av bedövningen. De kom in med pannkakor till lunch och de smakade extra gott då det var första ordentliga målet jag ätit på länge. Jag passade på att sova några timmar för att vila upp mig inför vad som väntade. Värkarna fortsatte utan att jag kände dem vilket var otroligt skönt.
 
Klockan 18 plockades bedövningen bort och barnmorskan gav mig dropp för att sätta igång krystningsvärkarna. Efter ett tag kom smärtan tillbaka och jag började använda lustgas igen. Klockan 20 konstaterades att jag hade feber och jag fick då febernedsättande. Jag var irriterad på barnmorskan som var väldigt frånvarande och kunde försvinna ut ur rummet mitt i en värk utan att säga något. Utan någon aning om när jag skulle krysta så försökte jag ändå spontant. Jag testade olika positioner - ligga på rygg, stå på knä i sängen, med benen i byglar. Det var jobbigt att ha en slang i ryggen och CTG. Alla sladdar gjorde det svårt att smidigt kunna vända sig och gång på gång försökte jag få dem att ta bort allt men de var tvungen att se så att allt såg bra ut för barnet och mig.
 
Fortsättning följer...
 
 
 
Del 1
Del 2
Del 3

Förlossningsberättelse del 1

Vid sjutiden på söndagskvällen lade jag märke till en blodblandad flytning, som senare visade sig varar livmodertappen som började lösas upp, och värkarna satte igång men med ganska lång tid mellan värkarna. Då jag vid flera tillfällen tidigare haft värkar under nätterna som avtagit på morgonen vågade jag inte hoppas allt för mycket utan jag gick och lade mig. Värkarna glesades ut och under måndagen kom de så pass glest att jag inte längre tänkte på det. Jag plockade i hemmet, såg till att allt var förberett i BB-väskan, passade på att bada och vila.
 
Vid tretiden på natten till tisdag vaknade jag av värkarna. De var nu tätare. Jag låg i sängen och klockade värkarna med mobillarmet. Tre minuters mellanrum. Alvedon hjälpte inte för att lindra smärtan. Jag ringde till förlossningen och vi kom överens om att jag skulle stanna hemma tills smärtan blev ohanterbar. Jag lade mig i soffan med vetevärmare på magen i försök att lindra smärtan. Värkarna glesades ut och kom med fem minuters mellanrum men jag kände mig utmattad av smärtan och brist på sömn. Eftersom Michael skulle jobba låg jag och väntade på att väcka honom så att han skulle få så mycket sömn som möjligt men att vi skulle hinna in till förlossningen, hämta värktabletter och att han skulle hinna tillbaka till att börja jobbet i tid. Vid sjutiden väckte jag honom. När jag ringde förlossningen och berättade att vi var på väg in var jag så pass sliten att jag hade svårt att formulera ordentliga meningar. Redan ifrån början gjorde jag klart för Michael att jag inte ville att han skulle prata med mig eller röra mig under värkarna vilket han accepterade och även under förlossningens gång hjälpte att informera personalen om.
 
Inne på förlossningen fick vi ett rum. De visade och förklarade hur rummen var uppbyggda. Då jag bara var öppen 1 cm fick jag värktabletter för att få sova och åkte sedan hem. Michael åkte till jobbet och jag lade mig i sängen. Värktabletterna hjälpte inte något vidare tyckte jag men värkarna glesades ut till 10-20 minuter så att jag fick 2-3 timmars sömn. När Michael kom hem från jobbet vid fyratiden försökte jag äta mat men jag fick inte i mig mycket. Det var dags att åka in igen. Värkarna kom ungefär med fem minuters mellanrum. Jag undersöktes och livmodertappen var då helt upplöst. Jag fick värktabletter och åkte hem eftersom det inte öppnats upp mer och det var skönare att vara hemma. Värkarna fortsatte under kvällen och låg i soffan och  kämpade med vetevärmekudde för att lindra smärtan. Michael köpte hem skorpor och blåbärssoppa för att jag skulle få i mig någonting vilket fungerade väldigt bra.
 
Klockan halv fyra på natten till onsdagen åkte vi in igen för att få nya värktabletter. Eftersom inte värktabletterna hjälpt kom vi överens om att jag skulle få morfin och sova kvar på förlossningsrummet. Jag var då öppen 3 cm. Om det inte hänt något innan morgonen skulle hinnan punkteras så att fostervattnet kom ut och förlossningsförloppet skulle påbörjas.
 
Fortsättning följer...
 
 
 

Alexis första tågtur

Det kommer bli många "första gången" nu den närmaste tiden. Idag blev det Alexis första tågtur då vi åkte och hälsade på pappa och Carita som bjöd på middag. Det gick bra och hon sov igenom större delen av resan. Jag tyckte det var lite nervöst att gå med henne själv i vagnen och att åka tåg själv men nu i efterhand kan jag tänka mig att göra det fler gången. Personalen var snäll och hjälpte till och tågen är så bra anpassade till barnvagn.
 
 
 
 
 
 
 
Hemma hos pappa var även min farfar och hans fru Mona på besök. Det var kul att träffas då vi bor långt ifrån varandra och därför sällan ses. Fyra generationer fångade på en bild.
 
 
 

Som man bäddar får man ligga

Från början var Michael och jag överens om att vi trivdes bra med en säng på max 140 cm för att inte ligga för långt ifrån varandra men idag kom den, vår nya säng på 180 cm från Mio. Vi bestämde oss för att skaffa en större säng då vi tror att vi kommer att få besök av lilla Alexis i framtiden och då behövs en bredare säng. Konstigt nog känns den inte så stor. Jag tror Michael kommer tycka att det är skönt att slippa ha fötterna hängandes utanför. Sängen är nämligen speciallbeställd och är 210 cm lång.
 
Jag är riktigt nöjd med hur Mio hanterade vår beställning. Vi blev informerade att den skulle levereras förra veckan men när den blev försenad kompenserades vi med fri hemleverans och montering. Det kallar jag bra kundservice!
 
Hur bred säng har ni?
 
 
 

 
 

En stunds avkoppling

Vi är på besök hemma hos min mamma och Björn vilket innebär barnpassning. Det har gett oss möjlighet att koppla av och njuta av både sömn och en ljuvlig frukost. Det lockar att stanna kvar här nu när Michael går tillbaka till jobbet nästa vecka, tillgång till barnpassning, goda frukostar och omgiven av natur. I fem veckor har Michael tagit alla nattpass. Riktigt lyxigt som nybliven mamma att få sova. Men nu blir det ändring på det. 
 
 
 
 
 

Frappekärlek

När jag första gången hörde talas om frappe visste jag att jag ville prova den och idag fick jag chansen att göra det. McDonalds karamellfrappe är som en slushy med kaffe- och kolasmak. Mums!
 
Tycker ni om frappe?
 
 
 
 
 

Svalkande nyheter

Spendrups lanserar i år tre nya smaker i Loka Likes Old School – Vanilla Soft Serve, Pear Ice Pop och Strawberry Ice Cream. Eftersom jag tycker om att prova nya saker fick dessa tre följa med hem i matkassarna.  Pear Ice Pop och Strawberry Ice Cream blev mina favoriter. Det smakade päronsplitt och jordgubbsglass utan att bli för sött eller för blaskigt. Riktigt bra när man är sugen på glass och törstig samtidigt! Vanilla Soft Serve föll mig inte alls i smaken. Det kändes konstigt att dricka mjukglass och blev inte alls en lika bra smak som de andra.
 
Vilken är er favorit av dessa tre?
 
 
 
 
 

Bildkollage från vecka 39

Någon dag innan vi åkte in till sjukhuset bestämde jag mig för att göra en plåtning av magen. Det var tur att jag tog tag i det för annars hade det inte funnits någon mage att fotografera. Jag minns att jag hade förvärkar den dagen så emellanåt fick jag pausa och ta djupa andetag eller sätta mig ner och vila. Detta är bilder ifrån vecka 39, två dagar innan förlossning.
 
 
 
 
 
 
 
Jag har inte påbörjat förlossningsberättelsen än. Planerar att beställa journalkopior och skriva utifrån dem då minnet är lite luddigt från den dagen.
 
 

En månad gammal

Tiden går verkligen snabbt när man önskar den stod still. Alexis är redan en månad och hon växer så det knakar. Kläder som nyss var alldeles för stora börjar passa och nu kan hon fokusera blicken. Det är längre och längre stunder hon är vaken även om hon fortfarande sover en hel del.
 
 
 
 

Vecka 17-39

Jag har sammanställt bilderna från vecka 17 till vecka 39 som visar hur min mage sakta men säkert växt till sig under graviditeten. Den blev aldrig sådär jobbigt stor utan det var hela tiden mysigt att vara gravid och ha magen där. Nu efteråt kan jag sakna "armstödet" magen fungerade som och även som funktionellt bord. Samtidigt som jag saknar magen är jag ändå glad över att slippa värmen den genererade och jag ser fram emot att träna mig tillbaka till fastare mage.
 
 
 
 
 

Bokrecension - Stockholm rosé

"'Du tar dig igenom det här, Desdemona. Ända sedan vi förväxlade din mammas aborttid med bilbesiktningen så har du inte gjort något annat än överlevt. Slår man upp överlevare i en ordbok så hittar man en bild av dig.'

26-åriga Desdemona ”Destiny” Ohlsson blir lämnad av sin pojkvän Ludwig på det som skulle ha varit deras förlovningsfest. Medan Ludwig istället roar sig i Dubai tillsammans med den 19-åriga dykinstruktören Bambi sitter Destiny ensam i den nyinköpta våningen som går i kaffekulörer och funderar ut en plan i sex steg för att få Ludwig tillbaka. Tillsammans med vännerna Daphne, Tessan och Tessans lillasyster parerar hon bakfylleångest, åldersnoja och begynnande livsleda med flärd, förmiddagscocktails och champagne samtidigt som hon gör allt i sin makt för att omvandla sex-stegs-systemet till praktik.
Men en tablettmissbrukande glamourmodell som återvänder från Los Angeles, ogifta gifta män med klotformade presenter och Destinys pappas pojkvän (som anser att hon bör anpassa sin livsstil efter sin ekonomi) riskerar att komplicera, inte bara Destinys framfart, utan även hela sex-stegs-systemet. 
Stockholm rosé är en rolig roman om en livskris. Och om skor."
 
- Albertbonniersforlag.se
 
 
 
 
 
Tänk er Sex and the city men att det utspelar sig i Stockholm, lite den känslan fick jag när jag läste boken. Det som skiljde sig var att det handlade om tjejer utan jobb som livnärde sig på sina föräldrar, festade varje kväll och shoppade märkesplagg som om pengar var som luft. Jag gillade sättet boken var skriven på då den var lättläst och spännande. Samtidigt kändes den orealistisk och jag kunde inte låta bli att oroa mig för yngre tjejer som vill leva på detta sätt när de läser boken utan att förstå hur orimligt det är. Jag tyckte det var kul att läsa boken, kunna koppla bort från vardagen och drömma mig bort till Stockholm, Stureplan och det glamorösa livet. Som ni märker är jag väldigt kluven när det kommer till denna bok. Den var bra så länge den varade, men jag kommer nog inte läsa den igen.
 
 
 
 Betyg:
 
 
Vad tycker ni om boken?
 

Stickade med kärlek

Här kommer mer bilder på de vackra mössorna och kläderna som nära och kära skapat till Alexis genom att sticka, virka och sy. Tack så mycket! Ser fram emot att få klä henne i de här söta plaggen. 
 
 
 
 
 
 

Rosa drömmar i spjälsängen

Dagarna går och trots att jag vid upprepade gånger försökt sätta mig vid datorn har jag inte lyckats ta mig hela vägen dit, förrän nu. Jag vill tacka för alla vackra presenter Alexis fått! Vår lilla tjej är redan bortskämd med en garderob större än min egen. Vi kommer inte behöva köpa kläder under hela hennes första levnadsår, men det kommer inte hindra mig från att köpa mer eftersom det finns mycket sött i butikerna.
 
Förra veckan fick vi ett paket att hämta ut på posten. Det visade sig vara mina släktingar ifrån Sundsvall på pappas sida släkten som skickat detta vackra lapptäcke och en body till Alexis som de sytt. Jag har önskat mig ett lapptäcke och därför blev jag överlycklig när vi fick detta. Det är det vackraste lapptäcke jag någon sett! Väldigt vackra tyger som de använt.
 
Spjälsängsskyddet har mamma klätt om med ett sött tyg som hon hade kvar sedan jag var liten. Det gjorde att den blev betydligt sötare än hur det såg ut från början. Hon har även sytt påslakan, örngott och lakan till säng och barnvagn. Eftersom jag själv inte syr, stickar eller virkar är jag tacksam över alla de saker som nära och kära skapat åt Alexis.
 
 
 
 
 
 

Midsommarfirande

Jag hoppas att ni har haft en trevlig midsommar med mycket god mat och trevligt sällskap. Vi har varit och hälsat på Michaels släkt och visat upp vårt lilla knyta. Det var mycket småbarn på midsommarfesten, en liten barnvagnsparkering vid midsommarstången. Det var väldigt trevligt med lekar och mycket folk. Skönt att slippa regn men synd att det blev så kallt på kvällen så att det blev byte till långbyxor. 
 
 
 
 
 

RSS 2.0
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...