Darksess

Upp

Darksess

Dreaming out loud

Förlossningsberättelse del 3

Under hela förlossningen hade jag någon nerv i kläm på vänster sida av höften vilket skapade en stickande känsla som bara gick att lindra med massage. Dessa stickningar hade jag några gånger innan förlossningen också efter att ha legat på vänster sida men de brukade gå över, men inte den här gången. Michael var snäll och hjälpte mig att massera för att lindra stickningarna medan jag fokuserade på värkarna och lustgasen.
 
Klockan 21 fick vi en ny barnmorska och när hon såg att jag krystade uppmuntrades jag och hon gav mig tips på hur jag skulle göra för att få ett effektivt krystande. Under förloppet sa jag till Michael att aldrig låta mig skaffa fler barn, även om jag själv skulle glömma bort smärtan och få för mig att skaffa fler barn. Han lovade mig det. Värktopparna blev intensivare och när jag trodde att det inte kunde göra ondare och blev det snäppet värre. Jag konstaterade till slut att det var då jag skulle krysta. Barnet rörde sig knappt neråt, hon studsade upp tillbaka efter att jag slutat krysta. Vi försökte få ner henne så långt som möjligt och förberedde med läkare, barnläkare och undersköterskor för att avsluta med sugklocka. Jag tappades med kateter vid några tillfällen under kvällen för att minska motstånd och underlätta för barnet att komma ut. Michael och barnmorskan hjälpte aktivt till med att hålla i benen medan jag låg på rygg för att jag inte skulle knipa ihop med benen och för att få kraft vid kryssningarna. Barnets huvud låg lite snett vilket gjorde det hela lite svårare för mig då det blev bredare.
 
Jag fick hjälp med sugklocka vid kröken men fick sedan krysta ut barnet själv den sista biten. Jag trodde att det bara skulle krävas några enstaka krystningar när sugklocka användes men det kändes som om det aldrig skulle ta slut. Barnmorskan och läkaren var underbara och stöttade mig. När jag vid flera gånger sa att det inte gick mer sa barnmorskan att det visst gjorde det och att jag var stark. När jag frågade hur många värkar det var kvar, om hon kunde säga att det vara var en värk kvar svarade hon att hon inte ville ljuga för mig. Även om jag visste att hon inte kunde svara på mina frågor kändes det ändå skönt att få klaga lite.
 
Klockan 23:37 föddes hon. När barnet väl var ute sprang barnläkaren iväg till ett annat rum med henne och Michael följde med. Hon andades inte och de fick använda syrgas ett litet tag innan andningen kom igång. Själv så låg jag kvar i förlossningsrummet tillsammans med läkaren och barnmorskan och väntade på att moderkakan skulle komma ut. Trots akupunkter, krystning och hjälp av läkaren ville moderkakan inte lossna. Efter 45 minuter beslutade de att den skulle opereras ut. Jag hann se vår lilla dotter i famnen på Michael innan jag skjutsades iväg till operation. I fyra timmar fick Michael vara själv med henne innan jag kom till rummet. Vi fick vara kvar på BB i två dagar för observation då hon föddes med sugklocka och hon hade lågt blodsocker varför hon matades med modersmjölksersättning de första dagarna.
 
Sex barnmorskor från första gången vi åkte in. Tre dagar från "första" värken. 15 timmar aktiv förlossning från att vattnet gick. Det var en tuff upplevelse men resultatet var oslagbart. När jag pratat med andra nu i efterhand inser jag att jag aldrig hade normala krystvärkar, att det inte tryckte på neråt och att kroppen inte själv skötte processen, men tack vare bra stöd från barnmorskorna gick allt bra. Barnmorskan som var med vid slutskedet i förlossningen kom till och med upp till BB innan hon skulle börja sitt arbetspass någon dag efter för att se till så att allt var bra med oss. Hon berättade att hon trodde att det skulle dra ut till torsdagen innan barnet kom ut men tack och lov var det inget hon sa under förlossningen.
 
 
 


Kommentarer:

Jisses, vilken berättelse. Jag kan inget om barnafödande så sett, men du verkar haft en jobbig förlossning.
OTÄCKT att hon inte andades först, men skönt det blev bra till slut.

Står du nu fast vid som du skrev, att du inte ska föda några mer barn? Eller har den tanken ändrats?

Bra jobbat, Malin !!!
Svar: Tack :) Ja, det kändes som en jobbig förlossning. Det var väldigt otäckt när hon inte andades men skönt att det kom igång till slut. Med tiden känns det som om jag mer och mer skulle kunna tänka mig ett till barn, att minnet från allt plågsamt försvinner men samtidigt kan vi känna att vi är nöjda med ett barn också. Vi får se vad som händer i framtiden.
Malin
2014-07-29 kl 17:51:37
Robin
Härligt att du vill dela med dig.
Att föda barn är bland det häftigaste som går att uppleva!

Nackdelen med Eda:n är just att den där reflexen som gör att kroppen känner när den ska trycka på kan försvinna. Sedan kan den även förlänga förlossningen tyvärr.
Nu har jag inte testat Eda, så det är bara vad jag läst mej till.
Och därför bland annat avstod jag.

Jag inbilla mej att kroppen jobbar bäst om den inte störs.
Men om man har sånn smärta att man inte kan hantera den så är det fantastiskt att den åandrasidan sidan finns och kan göra det hela hanterbart!

Otäkt att hon inte andades i början..
Men vi ska vara glada att vi har en sånn fantastik sjukvård i Sverige!

Stort grattis igen till lilla sessan :-)

Svar: Tack! Vad kul att du ville läsa det. Det är otroligt vad sjukvården kan göra. Hade vi bott i ett mindre utvecklat land hade varken hon eller jag överlevt. Jag känner mig lyckligt lottad. Nu i efterhand ifrågasätter jag mig själv om jag verkligen behövt så mycket smärtlindring, morfinet kan också ha rubbat allt, men samtidigt vet jag att den smärtan inte kändes hanterbar. Jag hade nog gjort likadant om jag fick välja igen. Hade man vetat att det inte skulle vara så länge kanske jag kunnat bita ihop men det är synd att man inte vet det i förväg :p
Malin
2014-07-29 kl 18:56:18
Ida
Åh, det är så magiskt att läsa förlossningsberättelser! Läskigt att hon inte andades men skönt att allt blev bra till slut.
Svar: Ja, slutet gott, allting gott :D
Malin
2014-07-30 kl 12:28:31
Karin
Vad kul att läsa! Ska läsa alla delarna nu :) kram
Svar: Vad kul att du gillade det! :) Kram
Malin
2014-07-31 kl 13:23:28
Hej :) hitta in här då Micke länkat på Facebook :) var bara tvungen att läsa din förlossningsberättelse :) det var precis samma med min andra som Neo. Han andades inte heller när han föddes (här gick det dock för fort, de tog 3 h från att vattnet togs på mig tills han var ute), o tillslut fick läkarna också panik när han inte gav ifrån sig ngt ljud lr andades, så min kille o en läkare o lilla Neo som var blå som en smurf sprang ut. Det kändes som timmar, men de var bara en minut lr ngt. Han kvickna till av syrgas:) men skrämdes rejält ;)
Min första son tog det 34 h från första värk och de sista 15 h var jätteintensiva o det stod stilla i typ 3 h fastän jag hade vääärldrns värkar så hände ingenting. Den förlossningen var hemsk. Fick också feber och avsluta med sugklocka (jag fick inga krystvärkar öht), men här drog de han ut hela vägen o han vägde 4,7kg så du kan ju föreställa dig vad som hände där nere. ;P kan skratta åt det nu, men det gjorde jag inte då o en lång tid framöver. Då fick jag också åka iväg på op o va borta i 4-5 h, vilket jag tyckte var sjukt jobbigt o jag tror det var detta som gjorde att jag fick ett väldigt kontrollbehov gällande melvin då som han heter. Jag kunde knappt se på när ngn höll i han. Bad aldrig om hjälp, ville ta allt själv. Ja nu var de väl inte meningen att jag skulle berätta min förlossning, men man blir så känslosam :)
Jag vet att jag också sa att jag aaaaldrig skulle ha fler barn då vi vart helt knäckta av vår första förlossning, men man glömmer med tiden o det är värt det igen. Andra gången tog som sagt 3 h o även om jag feeetångra mig när jag låg där i värkar igen, så är jag så glad att melvin fick en lillebror ;)

Lycka till med allt!
Svar: Vad kul att du hittat hit! För varje dag som går känns det mer och mer möjligt med ett syskon, men vi får se vad som händer i framtiden. Otroligt hur man kan förtränga smärtan.
Malin
2014-08-05 kl 22:16:41
Anna (I Mickes team)
Hej! Kikade in här på bloggen ikväll för att se hur det går för dig. Verkar som om ni har fått en fin liten prinsessa och att det går bra, även om sömnbristen så klart är tuff den första tiden...
Spännande att få läsa din förlossningsberättelse! Jag är imponerad av dig och alla andra som klarar en "vanlig" förlossning, jag smet ju förbi allt det där i och med att läkarna valde kejsarsnitt.
Ha det bra nu och lycka till med allt! Hälsa gärna på oss på jobbet om/när du orkar!
Kram, Carin

Svar: Hej! Vad kul att du kikade in :) Vissa nätter är jobbigare än andra men det flyter på bra. Jag hoppas på att kunna kika in på jobbet nästa vecka om det är fint väder. Kram
Malin
2014-08-28 kl 21:21:10
Carin Ö

Vill du skicka en kommentar?

Om mig

Följ med in i min värld och mina tankar. Mitt namn är Malin och jag bor i Karlstad, arbetar som vårdadministratör, är förlovad med Michael, mamma till Alexis och kattägare till Tinnituss och Bomba.

Följ mig

Reklam